Oh the sky could be blue, I don't mind, without you it's a waste of time

Det finns en del små saker i livet som har väldigt stor betydelse.


Som att vakna bredvid dig av en puss i nacken.
Som att värma min hand som alltid är kall i din som alltid är varm.
Som att dricka din varma choklad ur koppar som är lika stora som soppskålar.
Som att hitta björntröjor som är helt perfekta.
Som att sitta på 110:an och göra ingenting utan att det gör något för att jag vet att jag alldeles snart ska få träffa dig.
Som att lyssna på när du spelar gitarr.
Som att ha dina armar runt mig och känna att absolut ingenting kan bli bättre än vad det är.
Som att tro att jag är så kär som man någonsin kan bli men inse att jag visst kunde bli ännu mer kär.


Det där hittade jag på min gamla blogg. Jag skrev det i november 2010 när han var i New York på praktik. Jag saknade honom så mycket.

Nu saknar jag honom så att det gör ont i hela kroppen.

Somebody that I used to know

Jag sitter i Isabelles soffa i Myrviken, och precis som förra gången jag skrev väntar jag på att någon ska vakna. Den här gången är det inte Joel utan Isabelle och Freja. De sista dagarna har bestått av att titta någons wall på facebook alldeles för ofta, ett tungt hjärta, fina vänner och mys. De har verkligen fått mig att inse vilka fina vänner jag har.

Jag har köpt en studentklänning! Och imorgon ska jag på IKEA med ännu fler fina vänner! Jag har inte pengar till att köpa något egentligen, men jag tänkte att påskäggspengarna från farmor och Lennart och farfar och Solweig nog ska investeras i ett par kuddar som ska pryda den bänk som snart står i min hall. Och en tallrik köttbullar med potatismos och lingonsylt har jag alltid råd med.

Nu är jag hungrig, så jag ska nog göra lite frukost och väcka de små liven. Hejs!

To keep yourself warm

Hej. Det var länge sen sist. Jag brukar säga till mina vänner att de ska tänka att jag inte har en blogg överhuvudtaget, istället för att irritera sig över att jag aldrig uppdaterar. Men nu uppdaterar jag! Så nu blir ni väl glada kompisar? Om det är en engångsföreteelse eller inte vet jag inte, det visar sig väl med tiden. 

Jag har tappat på bort min kameraladdare. Det är nog lite därför det blivit så lite blogginlägg de senaste månaderna, det känns lite för tråkigt om jag aldrig har några bilder att visa er. Jaja, nog om det.

Jag har påsklov nu. Iförd min rosa Hello Kitty-morgonrock sitter jag här framför datorn. Jag lyssnar på början till en lista som jag tror kommer bli väldigt bra, på låg volym, jag vill inte väcka Joel. Eller jo, det vill jag nog. Lite sällskap hade inte skadat. Inte frukostsällskap heller för den delen. Men han vill nog sova, så då får han göra det. 

Jag har tusen saker att göra. Jag har skrivit en lista på allt jag måste göra det här lovet för att jag ska hinna med de kommande veckorna. Den här listan är mycket detaljerad med dag jag ska göra saken i fråga, och i vilken ordning sakerna ska ske under dagen. Sånt där lugnar mig. Nu har jag ju en plan, och jag tror att jag faktiskt kan hinna med allt. Den här dagen består av att:

Skriva klart livscykelanalysen och skicka in

Skriva klart etikuppgiften

Kolla upp jobb för att kunna skriva personliga brev i ikväll alternativt imorgon förmiddag

Gå till OK, släng plast, panta och skicka tillbaka studentklänningen som var alldeles för stor

Packa

Detta ska ske innan tre, för då åker jag till min lilla farmor. Väl där måste jag:

Jobba vidare på psykolgirapporten om könsidentitet (helst skriva klart avhandlingen)

Mysa med farmors goshundar

Ta en låååång powerwalk för att rensa tankarna och förhoppningsvis bränna några av de godisar jag stoppat i mig under morgonen

Jag borde nog sätta igång nu direkt, men först tänker jag lyssna på den här låten. Gör det du med. Puss