Hej på er.

Jag tänkte bara visa er hur gulliga vänner jag har. Detta hände när jag tankade vid halv tolv-snåret eller något sånt. De skulle inviga Marité och jag skulle hem, men lika bra var väl det. Te, mörk choklad och Patrick Swayze är ju ganska bra det med.

Det var där någonstans min ungdom klarades av

Det är konstigt hur ett hjärta kan kännas så tungt. Det känns verkligen som att det väger så mycket mer än för några dagar sedan. Jag vill inte att det här ska bli ett ledsamt inlägg om hjärtesorg osv, men jag vill skriva något och det här är det enda som finns i mitt huvud nu. Förresten är det ingen hjärtesorg heller, det känns bara som att jag simmat motströms ganska länge nu. Jag börjar bli trött i armarna. Eller kanske mer som att jag simmat intervaller. Jaja, ni fattar grejen.

Jag jobbade åtta timmar idag. Tjänade mellan 100 och 200 kronor. Jag tänker inte ens försöka beskriva hur det känns. Inte heller ska jag beskriva hur det känns när någon som tittar på ett av alla halsband på bordet mellan oss tittar på mig som att jag vore en skabbräv och fort går därifrån när jag säger "Hejhej!" i glad ton. "Det kostar ingenting att heja tillbaka", känner jag för att säga då, dock inte i lika glad ton. Men det skulle jag aldrig våga.

I'm perfectly able to hold my own hand, but I still can't kiss my own neck

Jag fick följa med Freja och Missan på kvällspromenad härom kvällen. Mysigt tyckte jag och Freja. Jag tror dock inte att Missan höll med.

Det är Peace & Love just precis nu. Känns sådär.. Jag skulle så gärna velat vara där och se kent, Kurt Vile, Mumford & Sons, Krunegård, Laleh osv osv. Tänk bara att leva festivalliv. Men jag är inte bitter! Istället smider jag planer över stockholmsbesök, lummigt parkhäng i Köpenhamn och kentkonserter i Sundsvall (som faktiskt är spikat och det är snart bara en månad kvar nu!). Okej, jag är bitter. Men det kan ju kännas skönt att fokusera på något annat än just Peace när man är så långt därifrån.

Nu ska jag sova. Arbetslöse jag har ju faktiskt jobb imorgon och fem dagar framåt! Pussn

But I've grown to see the diamond, thrown in just for me

I söndags var vi på Jamtli. Trots 240 kronor i inträde blev det en väldigt fin dag. Lugn och skön. Vi letade reda på Max på Café Slalom där vi och Joel avnjöt en varsin kopp kaffe, en chokladmuffin från himmelriket och en våffla med hallonsylt. Tio minuter senare var det dags för nästa fika på Hov, i form av smörgåstårta och ännu en kopp kaffe.

Lite såhär såg det ut

OBS! Jag vill varna för att jag är en häst- och djurnörd och att detta kan visas i bildvalen heh..

Judy, min vän, du är tyst och sorgsen varför, Judy, min vän?

Jag var i Trondheim förra lördagen. Det var himla fint, trots att vädret var mulet och jag sovit alldeles för lite. Det började med att vi stod på fel sida tåget när det stannade i Undersåker där Fridas föräldrar skulle hämta oss. Det resulterade i lite panik samt en snäll tågförare som släppte av oss mitt bland gräs och träd.

Enligt familjen Hanssons tradition stannade vi på en rastplats för att fika.

Vi började dagen med att titta på Domkyrkan, med betoning på titta, det var för dyrt att gå in.

Vi letade oss ned till piren och de fina husen. Tänk att bo i ett sånt hus.

Vi hamnade på de mysigaste av gator där det fanns många fina fik.

Vi hittade ett som passade både vår budget och smak och där avnjöt vi en tomatsoppa från himmelriket. Det var verkligen så mysigt och fint där. Och så hade de Jämtländskt te också.

Vi hittade ett litet glaskonst-galleri. Där fick man inte fota, men utanför var det så här fint:

Det var det i och för i hela det där området.

Isabelle kunde inte följa men hon gjorde sig påmind i form av en Second Hand-butik.

Vi stötte på Fridas föräldrar och de tog oss med upp till borgen. Fint var det, med storslagna byggnader och utsikt över hela Trondheim.

I det där tornet åt vi middag. Dyrt som fan var det.

Vi avslutade Trondheimsbesöket med att leta oss ned till piren igen. Där åt världens största glasskulor innan vi åkte till Fridas stuga i Ottsjö.