Förra lördagen gjorde jag det här:

Jag var jag på en förfest med människor som jag knappt känner. Jo, Olivia känner jag ju. Och Hanna litegrann. Men det kändes ändå lite konstigt att plinga på någon främlings dörr utan att veta hur kvällen skulle se ut riktigt. De var i alla fall trevliga och jag hade roligt. Jag fick känna hur skönt det är att inte vara den som tattar av andra hela kvällen, för det gjorde de andra av mig (trots att allt jag hade att fresta med var folle och ciggaretter). Det blev mycket skratt påväg i någon Berras bil till Ås och Elins fest. Väl där hade jag ganska roligt. Människorna var roligare än själva festen för där fanns ju Johanna och Frida också. Efter en taxiresa in till stan, en kebab och en bussresa till Brunflo så var kvällen slut och jag somnade bredvid Joel. Som grädden på moset

Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart

Om en vecka befinner jag mig i Borlänge, förmodligen på Peace & Love's camping. Jag sitter just nu och fyller i Way Out West's ansökningsformulär för funktionärer. Om två veckor åker jag till Stockholm med Joel och två dagar senare åker vi, barabarabara vivivi till Kroatien. Om fem veckor börjar den årliga favoriten Storsjöyran och de där veckorna mellan Kroatien och Storsjöyran är jag inte ledig men jag ska ha sommarlov ändå och åhåhåh vad den här sommaren kommer bli bra.

Kom till mamma!

Om jag fick önska mig vad som helst i födelsedagspresent, så skulle det bli en fransk bulldog. Den skulle ha rynkor i hela ansiktet, en grisknorr till svans, och helst skulle den nog vara svart- och vitfläckig. Någon gång i mtt liv måste jag ha en sån här sötis. Jag älskar att det ser ut som att dom har sprungit rakt in i en vägg och att dom är små men ändå kramvänliga (som en liten chihuahua inte är). Dom är perfekta

Sometimes the blues is just a passing bird

Idag har allt bara gått upp och ner hela tiden. Glad när jag vaknade, trött på jobbet, glad på lunchen (jag fick en grekisk efterrätt som var ganska god), trött efter lunchen. Jag var glad när jag gick från jobbet, glad när jag träffade Joel, glad när jag träffade Johanna, men kände mig tung när jag gick runt på ica med massa människor som jag på ett sätt så gärna skulle vilja lära känna men som jag verkligen inte känner. Jag var glad när jag kom hem och träffade min katt, ledsen när jag såg någons statusuppdatering om att Peter Doherty inte alls kommer till yran (han ska sitta i fängelse istället). Jag blev förvånad och sprudlande glad när jag kollade vad jag fått för betyg egentligen (jag insåg varför sånt var så viktigt för mig förut, när jag fick känna mig sådär duktig igen), jag var glad när jag städade mitt rum, men nu är jag inte glad längre. Det kan bero på att jag har två timmar kvar på spotify, är pank, saknar solen och min pojkvän (som är bäst förövrigt) och att jag inte vill kliva upp 06.20 imorgon.

Nu ska jag läsa några sidor ur Svindlande Höjder och bli sådär glad igen. God natt dröm om en fin katt

Keep barking at the top but I'm an underdog

Fredags var en sån där kväll som jag önskar mig lite oftare. I alla fall den första delen av den. Vi firade Johanna som fyllt arton, hon bjöd på sallad och vi drack vin. Mestadels av kvällen spenderades på hennes balkong fyra våningar upp och det blev en väldigt, väldigt fin kväll!

Ingen. Pete. Doherty. Till. Yran.

And I'll put my hands over your eyes but you'll peek through

5 Years Time - Noah And The Whale

Jag har en vägg i mitt rum, med Edens lustgård på. Det är tusen så apor, nakna män och kvinnor, blommor och ödlor på den väggen, men den känns ändå lite för stor och lite för tom. Jag har tänkt att jag ska framkalla lite bilder som kan göra ödlorna och Håkan-affischen sällskap men som vanligt bara skutit upp det men nu har jag äntligen tagit tag i det. Det är ganska roligt ändå, inte lika krävande som jag trodde. Jag har hittat massor med bortglömda bilder som egentligen inte borde vara bortglömda. Som den här, som för övrigt är Johannas bild, från Berlin i höstas. Jag och Johanna sprang runt på Alexanderplatz och kände oss bara väldigt lyckliga. Ungefär som en fluga som har fastnat i ett litet tuggummi men som lyckas ta sig loss. Långsökt liknelse, men Johanna fattar. Jag har aldrig nog känt mig så fri i hela mitt liv, som när vi gick runt i Berlin och gjorde vad vi ville.

En sång om att växa upp, en sång om misär!

Idag kommer bli en bra dag tror jag. Frälsis och Kupan ska klämmas in på den extra långa lunchrasten (jag är i desperat behov av en fin, somrig klänning till på fredag). Dagens labbar är inställda vilket betyder att skoldagen är slut kvar i två istället för kvart i fem. Sen ska jag söka jobb en snabbis, gå på Peaceworksmöte för att visa hur taggad jag är på tysklandutbytet. Också har jag packar ner mina shorts i väskan. Utifall att jag faktiskt vågar dra på mig dom (jag är inte såvärst bekväm i shorts).

Nu ska jag lyssna lite mer på det här och längta till Peace om några veckor:
Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg (Way Out West 2010)

Det här var min student-onsdag i suddig version. Inte för att det är bäst så men för att det blev så.

Up a dark cloud to dim the sunlight

Här sitter jag och beundrar mina vänners bloggar en tisdagkväll. Egentligen borde jag skriva klart min rapport med tanke på att den idag fyller en vecka försenad, men njuta av några vänners bloggar måste man väl få göra? Oj, Johanna kommer hit om en halvtimme. Jag borde ju åtminstånde städa när jag ska få finbesök.

Sjung om studentens lyckliga dar

Idag är det studenten och jag ska alldeles strax åka hem till Johanna och ta på mig en fin, prickig kjol. Sen ska jag se på när alla lyckliga studenter springer ut för Wargentrappan, sjunger och åker flak. Sen ska jag till Torvalla för att fira lilla Katja och sen vidare till Brunflo och Joels mottagning. Det ska bli rolig men det sista lite skrämmande, bara massa släkt också lilla jag.

Såhär såg förra studenten ut. Jag har söta kompisar jag