Judy, min vän, du är tyst och sorgsen varför, Judy, min vän?

Jag var i Trondheim förra lördagen. Det var himla fint, trots att vädret var mulet och jag sovit alldeles för lite. Det började med att vi stod på fel sida tåget när det stannade i Undersåker där Fridas föräldrar skulle hämta oss. Det resulterade i lite panik samt en snäll tågförare som släppte av oss mitt bland gräs och träd.

Enligt familjen Hanssons tradition stannade vi på en rastplats för att fika.

Vi började dagen med att titta på Domkyrkan, med betoning på titta, det var för dyrt att gå in.

Vi letade oss ned till piren och de fina husen. Tänk att bo i ett sånt hus.

Vi hamnade på de mysigaste av gator där det fanns många fina fik.

Vi hittade ett som passade både vår budget och smak och där avnjöt vi en tomatsoppa från himmelriket. Det var verkligen så mysigt och fint där. Och så hade de Jämtländskt te också.

Vi hittade ett litet glaskonst-galleri. Där fick man inte fota, men utanför var det så här fint:

Det var det i och för i hela det där området.

Isabelle kunde inte följa men hon gjorde sig påmind i form av en Second Hand-butik.

Vi stötte på Fridas föräldrar och de tog oss med upp till borgen. Fint var det, med storslagna byggnader och utsikt över hela Trondheim.

I det där tornet åt vi middag. Dyrt som fan var det.

Vi avslutade Trondheimsbesöket med att leta oss ned till piren igen. Där åt världens största glasskulor innan vi åkte till Fridas stuga i Ottsjö.