Vem var jag för ett år sen? Jag kom att tänka på det nu. Ett år känns ofta som en kort tid. Man tror att det ska ta så lång tid men plötsligt så har ett år gått. Det känns som att det är en evighet tills trean är slut men jag påminns lite då och då att det inte är så länge, när någon påpekar att 'Nu är det inte långt kvar till studenten!'.
För ett år sen gick jag i ettan. Gjorde uppgifter och pluggade till prov som andra pluggar till idag. Jag kände mig ganska ofta tom, var i desperat behov av förändring av något slag men hade ingen aning vad som jag ville förändra. Eller där ljög jag nog. Jag visste saker jag ville förändra, men ibland kan ju allt bara kännas så orimligt.
Den där tomheten är det nog många som haft, av olika slag alltså. Den är så jobbig att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Jag är inte tom längre. Jag längtar inte efter något annat än det jag har. För nu har jag någon jag bryr mig väldigt mycket om, som bryr sig om mig, som får mig att känna mig speciell. Och han är så fin. Han är finare än någon annan.
En kväll för någon vecka sen satt jag och pluggade matte och han läste 'Mörkrets hjärta' i min säng. Han satte sig med mig en stund, och när han gick därifrån hittade jag 'Coddis + Nörs = Sant' i matteboken. Coddis är Joel och Nörs är jag. Jag fnissade lite och då sa han att det är den enda matten jag behöver kunna. Han gör mig så glad. Och jag är så glad att jag har honom.
Jag älskar dig Coddis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar